Trubbel med datorer i veckan!! Virus hemma och uppkopplingsbekymmer i skolan.. Jag skyller på detta när det gäller mejlet om Ljusspår som jag skickat ut i veckan...Tycks inte fungera... Jag säger som alltid lika glada Johan-Johan.. "Asså, jag är inte dum på riktigt!"
Men... det jag vill säga med det här är... VÄLKOMNA!

Så har man försökt sig på arkitektens problematik med byggnads-
konstruktioner...











Arkitektvänner! jag förstår att ni finner det här med modellbygge klurigt men skojigt.











Vi får väl se vad det kommer att bli av mig. Men än kliar det i nyfikenhetens upptäckarfingrar...

Sällan har man sån träningsvärk i skrattkäkarna som när man festar loss men dubaguba. Har ni inte hört dem så vill jag starkt rekomendera er att lyssna på P3 Frank den 30 november.










Och som pricken över i:et var båda mina kära systrar med och förgyllde kvällen.








Trots att de inte var så långvariga var mina kära bröder lika goa som vanligt.

blablabla

Börjar man bli uråldrig och tråkig om man tycker det är rofyllt att dra ut iskogen med syskonbarnen för att plocka svamp?

















Trots brist på ätliga sorter fyllde vi glatt våra påsar med svampar av alla möjliga färger och former.




Men det är inte alltid det som naturen bjuder på är så oskuldsfullt och barnvänligt.

Skrämd
Men inte för det att det är första gången jag lägger upp en post här på min nya fina blogg! - utan därför att jag har en annars så söt och snäll och rar ( jodå.. det finns såndana kvalitéer osså -fast man inte kan tro det!) sambo som gladeligen övar sin skrämseltaktik på mig! Han tycker han är hur rolig som helst! Det är alltid det där konstiga blandade uttrycket av asgarv och "förlåt mig det var inte meningen"-minen som sprider sig i ansiktet på honom efteråt. Skulle härmed vilja varna för hala badkarsgolv vid upptäckter av huvuden framstuckna bakom dushdraperier och hemkommande sambos som inte offentligör sin existens. Fråga mig inte om jag skrattar själv åt mina fåniga falsettskrik och förvridna ansiktsuttryck för det kommer jag bara att förneka! Med undantag från den gången vi möttes oförberedda i hallen och jag skrek till av förvåning varpå skräcken drog över hans annars så coola nuna. Mycket likt historien då jag skulle busa med min söta syster när hon dushade - jag sliter upp kabindörrarna med ett skrik och får mig en chock när jag möter ett krigsmålat* skräckansikte.
Nåväl... Även om det för stunden är, minst sagt, obehagligt tror jag det är nyttigt att bli lite skrämd då och då. Så fortsätt med dessa elakheter ni! Alltid finns det någon som gläds!

*Utkletat smink

Ajö