Kära tågkonduktör

Vid min senaste smockfulla tågresa från Göteborg till Växjö fick jag uppleva flera saker jag berördes starkt av....

Riset går till den medelålderskvinna medbringande sin mamma, som tyckte sig ha rätt att sitta kvar på de platser som två tonårskillar, mkt fint och sakligt, klargjorde att de hade bokad och betalat för.
Jag är inte den som är den! Jag reser mig gärna för gamla damer på spårvagnar, bussar eller dylikt, med tillfredsställelsen att de är glada och tacksamma för visad vänlighet. Men när de tycker sig ha rätt till alla slag möjliga förmåner och börjar kräva att yngre okända människor skall offra sig för dem - sätter jag ned foten!
Detta med åldern var inget som blev uttalat, åtminstonde inte som jag kunde uppfatta på mitt avstånd från händelsen. Kalla mig fördomsfull om du vill men jag skulle inte tro dig om du påstod att kvinnan hade betett sig likadant mot en dam i hennes mors ålder med käpp och rangliga ben. Och på sådant blir jag arg!
Efter att kvinnan även gjort bort sig för konduktör och nu näst intill hela vagnen som uppfattat vad diskussionen handlat om - ger kvinnan med sig och sträcker sig efter sin rock. Då förklarar ungdomsgänget lika fint och respektingivnade som innan att de kunde sitta kvar. De menade på att de skulle ju bara till Borås och då kunde killarna ta över deras plaster efter dem. De ville nog bara visa på att hon inte kunde sätta sig på dem! Med all rätt!

En eloge vill jag också ge konduktören för visat genomtänkt och pedagogiskt uppträdande vid detta trängda läge med flera griniga och icke tacksamma resenärer.
Något som jag ville uttala där på plats men med mitt fega jag, inte tordes! :/

Ibland när jag sitter på tåg på väg någonstans i Sverige hör jag komentarer som "Hur kan man köpa biljett utan sittplats?" eller " Det är så frustrerande med mäniskor som sätter sig på platser de inte bokat!" Av det har jag blivit smått påverkad och vill helst ha sittplats då man alltid känner sig lite ivägen när människor kommer för att be en flytta på sig.

Så ock idetta fall! Trots att jag var inställd på ett fullbokat tåg då jag inte kunde få tag på någon sittplats överhuvudtaget, kunde jag inte låta bli att känna mig ivägen där jag stod med otyplig väska och tjock mage. Men eftersom det var det enda möjliga tåg för mig den dagen fick det bli som det blev, tänkte jag när jag bokade "öppen tågbiljett".

Då hände det som fick mig att känna mig både glad och obekväm på samma gång. Konduktören kom tillbaks och frågade mig om jag skulle resa långt. "Eh... till Växjö! Hurså?" I mitt förlägna jag trodde jag nästan för en sekund att han skulle slänga av mig då jag upptog för mycket plats i gången. Men han sa bara " Du kan följa med mig längst bak i tåget. Det finns en sittplats till dig där." Innan jag han koppla att han hade uppfattat min mage han jag slänga ur mig "Gör det!?" i ett fånigt förvånat uttryck. Sen försvann han bort genom folkmassan och jag rafsade snabbt ihop tröja, väska och jacka för att hänga på honom. I den stunden då jag trängde mig fram var det nästan som om jag inte tordes titta på någon annan stående resenär... Jag kan erkänna jag skämdes lite! Varför skulle jag få den förmånen. Som om även jag var just en sådana människa jag just föraktat som p.g.a vissa tillstånd drar fördel av samhällets vänliga och omtänksamma själar.
Jag tackade honom säkert en tre eller fyra ggr men trots det kändes det som om jag inte visat min tacksamhet nog!
Min resa slutade alltså i första klass med tidning och kaffe ( fast den avstod jag från) i hand.
Ännu en gång.... Tack snälla konduktör! Du gjorde min dag redan innan ditt erbjudande av sittplats!


Dagens parantes består av en liten svenska uppläxning till alla mina läsare...
Min nuvarnade hemstad stavas VÄXJÖ och inget annat...
Oroväckande många inom Svea rikes gränser ( med undantag från växjöborna själva ) tycks tro att staden slutar på en stor vätskesamling... men så är icke fallet!
So now you know!

From now on

Så får man som sig bör (?) ursäkta sitt inaktiva bloggande...
En sak har jag lärt mig sen sist...
Att sitta ner en heldag framför en skärm och knappa siffror på ett tangentbord är (som Theo så tjusigt uttrycker sig) "inte riktigt min melodi". Kanske jag redan visste det...
Isolerad från omvärlden - om man bortser från den elektroniska värld man nu kan kommunicera med människor genom skrift och tal - sitter jag och handhar ting som strider mot mina principer.
Transport i all ära- men bara ordet får mig numer att tänka på gummi, plast och miljöförstöring!
Nä... bam och basta! Nu återvänder jag hem till hemmet jag längtar efter att får lära känna.
Måhända det är tröttheten som lyser starkare än vettet just nu... But so be it!
Jag lutar mig tillbaks och pustar ut... Beslutet är taget och det känns bra!

"We're from England"

Gårdagen upplevdes som en mycket nyttig dag. Men "nyttig" menar jag att jag kännt mig allmänt tillfredställd över att ha utfört en hel del saker som jag länge tänkt jag ska göra men av någon anledning inte gjort! Det är något jag är bra på - eller dålig- beroende på hur man ser det!
Denna gång bestod sakerna av en del ärenden på staden! Väl ute i solen en ledig dag som denna, passade jag även på att fylla upp energiförådet i form av en naturberikad promenad genom stadsparken.
Ett engelskt gammalt par kom fram när jag stod och tittade på en liten flicka som matade änderna. De undrade över Åsa Wirlings minnessten av kyotoprotokollet 1997, som uppfördes nu i sommar under Lundautställningen. Han var en man med långt grått skägg och pipa - hon en pratglad dam med solkeps och utfällbar pall varpå hon tog en vilopaus under vårt samtal. När jag förklarat konstverket och vi hade pratat lite om deras genomresa i Sverige frågade hon plötsligt "Are you having a baby?" Förbluffad men samtidigt glad över hennes skarpsynthet konstaterade jag att hon är den första utomstående som vågat komentera min mage. På vägen hem kunde jag inte låta bli att fundera över om jag uppfattas gravid av andra där jag går. Men det är klart - det behövs nog en med "icke-svensk-öppenhet" att våga fråga!

Tack till det charmiga gamla paret som gjorde min dag ännu bättre med sitt trevliga och vänliga sätt!
Mer sånt åt svenska folket!

Min unge

Jag trodde inte man skulle se så tydligt... eller så mycket!










Helt fantastiskt!










Där var inte bara saft och bullar! Konstigt ändå...

Duktig flicka

Just den fasen i flyttandet har jag aldrig riktigt uppskattat. Den när jag och Ogge ska enas om vad som ska slängas och vad som skall sparas. Jag vet... man kan inte spara på allt... Men jag gillar inte att bara kasta heller. Då vill jag det skall komma till användning. Som de möbler vi ställde ut i entrén för våra grannar att ta om de ville ha... nästan allt är borta! Då är Sara nöjd!
Annars kompleterar vi nog varann rätt så bra! Ta mina föräldrar som ett bra exempel. Två hamstar i en stor villa blir aldrig bra. De har så mkt pinaler att de inte ens har plats att hysa allt själva. Och visst är jag färgad av dem...
I helgen gjorde jag ett ryck med min garderob som knappt har gått att stänga den senaste tiden. Med Lillstrumpa som stödjande påhejare blev det en rejäl utrensning som jag vill kalla duga! Mäkta stolt över min instas visar jag härmed upp bildbeviset..


... anar smaken av blodad tand... nästa - skit och bröte i klädkammaren! :)

För er tillfredställelse...

... ska jag nu formulera nåt fint med hjälp av detta tangentbord. Så... Nöjd med att solen vill skina trots att man känner sig instängd på jobbet när man ser alla semesterfirare skyltfönstershoppa med sina mammor. Sånt längtar jag efter... Mamma! Du är oftast alldeles för långt bort!
I morgon är det åter en sån där sällsynt ledig lördag som skall förgyllas av fint besök från öarnas ö, Hönö!
Måste också delge er av det goda av gårdagen... Eftersom svärmor min tillhör den generation som tycks ha koll på det här med namnsdagar fick jag avnjuta betald mat i sol med skånefamilj, något som uppskattas mer än man kan orda. Menyn bestod av kycklingklubbor med salsa på Romeleåsens golflubb följt av en kula av pistage och en av torrone på glassbaren i hörnet av Laboratoriegatan.

Mmmm... I like!

Nu åter till nytta som att klä gamla damer med gördlar och El. cross+cottons...

Livet leker

Magen växer, 6000 kr tillbaka på skatten och i söndags gjorde vi en utflykt, jag och hela min skånefamilj. Till sydkusten vi for och jag badade som aldrig förr. Njuter av allt det goda!

Men det är inte utan att man bli lite oroad ändå. I dalarna var det i veckan 27 grader och nu har de snö!!! Allt är upp och ner.

Gamle Lasse tål att lyssnas på...
"Varför inte stänga av solen fort för vi lever inte länge nog för att rätta till allting vi gjort mot dig"

Fotboll föder ondska

Sport i all ära, men jag tror jag ska bojkotta fotbollen helt i fortsättningen. Jag har väl aldrig varit ett fan av den så det måhända att det är ett lätt beslut för mig att ta. Men visst har man ibland bänkat sig framför landslagskamper med förväntningar om att få se sport på hög nivå.
Allt för ofta tycks jag bli besviken...

Fotboll är idag, ingen sport längre! Det är pengar, makt och ondska! Den är för stor för oss små människor att hantera.

Osportslig sport är numer en normalitet och det är mycket tråkigt...

Samordning

Vad betyder det? Om man smakar på ordet... Vad tror man då att det innebär?
Mitt naiva jag trodde dumt nog att en samordingsenhet skulle hjälpa mig att föra fram min ansökan till anordnaren. Men icke!
Med min erfarenhet hävdar jag att det är ett rent skämt att de kallar sig som de gör! De har inte annat än försvårat alltihop! När jag började hela den här processen i februari fick jag höra att det skulle ta en vecka ungefär innan jag skulle höra av NTI för att kunna börja kursen. Eftersom de har kursstart varje måndag kände jag mig inte speciellt stressad. Men nu tycker jag det är ytterst pinsamt att jag fortfarande inte hört av dem. Och då vill jag tillägga att jag ringt vägledningscentrum, samordningsenheten samt NTI ca varannan vecka och påmint dem om min ansökan. Idag behöde Sara återigen bli en arg människa och ringa upp samordningsenheten bara för att, efter ha förklarat SAMMA situation för SAMMA människa för tredje gången, få ett fånigt svar som "Jaja, kanske är det meningen att det ska gå den här gången." Det lät ungefär som om jag hoppades på att vinna på triss.
Inte som om det är hennes jobb att se till att min ansökan hamnar där den ska.

De hade nästan varit bättre om de hade nekat mig kursen på en gång... då hade jag iaf sluppit bli så arg.

Jag ger upp!

Fånig

Blev intervjuad av tidningen City idag. En kort fråga om byggnationerna vid området Sankt Lars. Kändes fånigt när jag inte kände till något om saken, men hon ändå stod och skrev i sitt lilla block och fotografen tog ett löjligt leende kort... Woohoo.. jag var med i tidningen bara för att visa att jag inte har nån koll...
Mäkta stolt över min insats?... nja.... inte direkt...

Ett minne blott...

...är nu min alldeles första egna lägenhet. I helgen tömdes (så gott som) hela vinden på mycket gamlat skräp jag inte visste när eller varför jag sparat. Mkt nostalgi - på gott och ont- att gå in i dessa rum igen. Skönt! Skönt att inte bo där.. skönt med färre räkningar... skönt att slippa en grinig hyresvärd.! Tror tom jag slipper undan besiktningen.. Skönt! Och Helena är överlycklig...

Snart är det dags att flytta igen! Skulle helst velat packa ner väggar, golv, ja... rubbet ..och ta med mig till växjö.. Bara det är bättre än
kvillelägenheten så är jag nöjd.



Desto roligare var kalaset med tvååringen som inte kunde sluta stråla.





"Min..min..min..min!"Hon hade ju koll på presenterna iaf. Gladare födelsedagsbarn får man leta efter.











Moster och morbror får Leha att se ut som en riktig trollunge...













"När jag får komma till Lund och hälsa på blir jag så här glad!"

Vad är påsk?

Jag har spenderat påsketider i fjällen de senaste åren. Allt sedan jag gick på högstadiet har vi tillbringat påsken i backen... Några fjädrar och äggpickartävlingar har det allt varit... men annars - ingenting! Vad gör man egentligen på påsk?
Jag minns tiden före dessa årliga trippar till Åre - då gick vi alltid till påskefyr'n i Ersdan (Ersdalen). Där träffade man på de läskiga fyllegubbarna och brände sig i ansiktet av värmen från den stora brasan.
När jag nu som tillfällig skåning tar ordet påskefyr i min mun, skakar människorna omkring mig på huvudet och verkar tycka jag är en aning knasig. Men jag kan sakna det! Hade jag bara inte jobbat och hade jag haft lite mer tid på mig...
...då skulle jag upplevt nostalgin att stå där på berget i mörkret och tittat in i elden...
Mysigt värre!

Kina is calling

Igår tog jag en välförkänt ( hm..efter helgens hårda slit?.. nåväl) sovmorgon. Jag hade ännu inte kommit igång med dagens sysslor när jag ser att min lillasyster loggar in på msn. Eftersom denna lillasyster för stunden befinner sig i Kina fylldes hela min kropp av glädje då chansen att prata direkt med henne inte ter sig särskilt stor. Inte bara att vi hade direkt konversation - jag fick också se henne på webcam. Hennes mick verkade dock inte fungera ( kan också varit Emmas bristande kunskaper i Kinesiska som spelade in) vilket ledde till att Sara kände sig sådär härligt fånig där hon satt ensam i garderoben och snackade med sig själv... Men vad gör man inte för syskon... Jag såg ju hur hon satt och flina så mkt att jag trodde hon skulle kissa på sig..
Jag tycks vara en mycket lustig person. Tanken att det skulle vara min obekvämlighet och förvirring hon hade så kul åt, stötter jag med ens bort.
Tack lillstrumpa!

Sårad

Synd mig! Har inte kunnat äta ordentligt sen förra veckan. Konstigt sår på tungan gör att jag, för första gången i livet, nobbat siraptoppad glass...
Men så ska man ju då se saker och ting positvit här i livet... Man kan kanske förlora några överflödiga kilon på kuppen!
Synd är det bara att den stora mysdagen, när man gärna äter gott med sin gos, kommer redan imorgon... :(
Nu får ni inte tro att jag tycker mat är allt här i livet...
Jag råkar bara vara så väldans förtjust i det...

Arg

En vän sa till mig en gång att hon bara skrev i sin dagbok när hon var riktigt arg, ledsen eller kär!
Det var väl hennes sätt att avreagera sig antar jag! Men tänkte ändå följa hennes exempel och se om det hälper...

I dag blev jag nämligen väldigt arg på swebuss! Som man kan bli på organisationer och system som man förväntar skall fungera och när de inte gör de... USELT
Och sen blir man ännu argare när man inser att det är när man visar sitt missnöje som man får den hälp man först bad om.

Jag vill inte vara en arg människa!

Tråkigt är det iaf.

Men en glad nyhet är iaf att jag lyckades hitta inställningen för titelfältet här på sidan!
Mkt stolt skjuter jag upp näsan mot skyn för en viss wannabe bloggare som försökte utan resultat...

Ha!

Dagens tre toppar...

Jag älskar och är älskad.
Screentryck är mycket kul.
Ma C = MVG