Ett minne blott...

...är nu min alldeles första egna lägenhet. I helgen tömdes (så gott som) hela vinden på mycket gamlat skräp jag inte visste när eller varför jag sparat. Mkt nostalgi - på gott och ont- att gå in i dessa rum igen. Skönt! Skönt att inte bo där.. skönt med färre räkningar... skönt att slippa en grinig hyresvärd.! Tror tom jag slipper undan besiktningen.. Skönt! Och Helena är överlycklig...

Snart är det dags att flytta igen! Skulle helst velat packa ner väggar, golv, ja... rubbet ..och ta med mig till växjö.. Bara det är bättre än
kvillelägenheten så är jag nöjd.



Desto roligare var kalaset med tvååringen som inte kunde sluta stråla.





"Min..min..min..min!"Hon hade ju koll på presenterna iaf. Gladare födelsedagsbarn får man leta efter.











Moster och morbror får Leha att se ut som en riktig trollunge...













"När jag får komma till Lund och hälsa på blir jag så här glad!"

Vad är påsk?

Jag har spenderat påsketider i fjällen de senaste åren. Allt sedan jag gick på högstadiet har vi tillbringat påsken i backen... Några fjädrar och äggpickartävlingar har det allt varit... men annars - ingenting! Vad gör man egentligen på påsk?
Jag minns tiden före dessa årliga trippar till Åre - då gick vi alltid till påskefyr'n i Ersdan (Ersdalen). Där träffade man på de läskiga fyllegubbarna och brände sig i ansiktet av värmen från den stora brasan.
När jag nu som tillfällig skåning tar ordet påskefyr i min mun, skakar människorna omkring mig på huvudet och verkar tycka jag är en aning knasig. Men jag kan sakna det! Hade jag bara inte jobbat och hade jag haft lite mer tid på mig...
...då skulle jag upplevt nostalgin att stå där på berget i mörkret och tittat in i elden...
Mysigt värre!