"We're from England"

Gårdagen upplevdes som en mycket nyttig dag. Men "nyttig" menar jag att jag kännt mig allmänt tillfredställd över att ha utfört en hel del saker som jag länge tänkt jag ska göra men av någon anledning inte gjort! Det är något jag är bra på - eller dålig- beroende på hur man ser det!
Denna gång bestod sakerna av en del ärenden på staden! Väl ute i solen en ledig dag som denna, passade jag även på att fylla upp energiförådet i form av en naturberikad promenad genom stadsparken.
Ett engelskt gammalt par kom fram när jag stod och tittade på en liten flicka som matade änderna. De undrade över Åsa Wirlings minnessten av kyotoprotokollet 1997, som uppfördes nu i sommar under Lundautställningen. Han var en man med långt grått skägg och pipa - hon en pratglad dam med solkeps och utfällbar pall varpå hon tog en vilopaus under vårt samtal. När jag förklarat konstverket och vi hade pratat lite om deras genomresa i Sverige frågade hon plötsligt "Are you having a baby?" Förbluffad men samtidigt glad över hennes skarpsynthet konstaterade jag att hon är den första utomstående som vågat komentera min mage. På vägen hem kunde jag inte låta bli att fundera över om jag uppfattas gravid av andra där jag går. Men det är klart - det behövs nog en med "icke-svensk-öppenhet" att våga fråga!

Tack till det charmiga gamla paret som gjorde min dag ännu bättre med sitt trevliga och vänliga sätt!
Mer sånt åt svenska folket!

Min unge

Jag trodde inte man skulle se så tydligt... eller så mycket!










Helt fantastiskt!










Där var inte bara saft och bullar! Konstigt ändå...